I'm struck by the inner struggle of wanting more winter, a real winter, and the longing for spring, for the light. Because not a single day this winter did I have real snow. Snow that stayed on the ground, snow that fell like in the Disney movies. Yesterday didn't count. Yes it snowed, and yes there was a tiny bit of snow, like a flake or two, on the ground this morning. But by lunch it was all gone. I seem to have just about missed the snow in every city I've visited this winter. And there's something about snow. I don't know if it's because I'm Swedish but a winter is not really complete without snow, hence a sense of lacking, of incompleteness. And in the midst of this inadequate winter a deep longing for light, sunshine and spring is growing stronger and stronger.

So for now I'll take my coffee and a good book, cuddle down under the blanket in my coziest sweater and live the winter life. But every now and then I will glance over at the table, where a bouquet of fresh white tulips whispers rumors of spring and I will have a little bit of both worlds.

Jag är fast i ett inre krig mellan önskan om mer vinter, en riktig vinter, och längtan efter våren och ljuset. För inte en enda dag med snö har jag fått denna vintern. Riktig snö. Sån som stannar på marken och som faller som i Disney filmerna. Jo, visst snöade det lite igår, och jo visst låg det lite snö (en flinga eller kanske två) på marken i morse. Men vid lunch hade det smält bort. Jag har liksom precis missat snön i varenda stad jag besökt denna vintern. Och det är något visst med snö. Jag vet inte om det är för att jag är Svensk men en vinter utan snö är liksom inte helt fulländad, därav en känsla av bristfällighet, av ofullständighet. Och mitt i denna otillräckliga vinter växer en djup längtan efter ljuset, solen och våren sig starkare och starkare. 

Men för nu tar jag min kaffekopp och en bra bok, kurar ner mig i soffan under filten med mysigaste tröjan och lever det där vinterlivet (måhända utan snö men ändå). Men då och då sneglar jag på buketten färska vita tulpaner på bordet som viskar rykten om våren och så njuter jag av att ha lite av båda världar.