September 18, 2018No Comments

Early Start to the Day

When you reach inbox zero before 8am you know it's going to be a good and productive day! Kicking mine off here at my favourite spot at Espresso House. Between 7 and 10am it is the most perfect place to work. It's me and a couple of other early morning people, all with their laptops, a soft playlist over the speakers and calm surroundings. And of course a giant mug of coffee!

So, progress report on the moving to Sweden part. It's been 1,5 months since we moved and I finally got my Swedish bank stuff to work, I got my mobile bankID and I finally have everything I need to function in Sweden. Signing up for a doctor etc in Stockholm this week. Patrick couldn't officially move until one week before his employment started on september 1st (you would think the earlier you apply the better but we got denied for the sole reason of applying 2 months before start of employment which Skatteverket think is too early). We have his ID number and he's officially registered in Sweden now and today we're applying for an ID card. Because let me tell you, that ID number is completely useless if you don't have an ID card as you can not use it anywhere. You really don't see these parts of your country until you move back after being abroad or help a non citizen become part of Swedish society. What I thought would be a walk in the park has definitely proven to take more effort than expected. But now with the ID card which is the final piece of the puzzle we can sign up for doctors, get medicine, sign up for a bank, move the new apartment into mine and Patricks names etc. Because none of that is really possible if your not registered in Sweden with an ID card. We are so close to some sort of real everyday normal life now. I mean as normal as it gets with the jobs we have. But it's just two more weeks until we move into our apartment and then everything should be in order!

När man landar på inbox zero innan 8 på morgonen vet man att det är en bra och effektiv dag! Jag startar min i favoritfåtöljen på Espresso House. Mellan 7 och 10 på morgonen är detta det mest perfekta stället att jobba på. Det är jag och ett par andra morgon pigga personer, alla med laptops, en soft spellista på högtalarna och en lugn omgivning. Och så klart en gigantisk kopp kaffe!

Så, status rapport för Sverigeflytten. Det har gått 1,5 månad sen vi flyttade och jag har äntligen fått mina svenska banksaker att fungera, jag har mobilt bankID och jag har äntligen allt jag behöver för att funktionera normalt i Sverige. Anmäler mig till en vårdcentral och specialist doktor nu i veckan och så ska allt vara klart. Patrick kunde inte officiellt flytta till Sverige förrän en vecka innan hans anställning började den 1e september (man kan ju tycka att desto tidigare man ansöker desto bättre men vi fick avslag på första ansökan enbart för att vi sökte två månader innan anställningsstart vilket skatteverket tyckte var för tidigt). Vi har hans svenska personnummer och han är nu folkbokförd i Sverige och idag ska vi ansöka om ID kort. För alltså att ha svenskt personnummer är helt värdelöst så länge man inte har ett ID kort som stärker det då du inte kan använda det någonstans. Man ser verkligen inte dessa delar av sitt eget land förrän man varit utomlands en längre tid och återvänder eller hjälper någon som inte är svensk medborgare att bli en del av det svenska samhället. Vad jag trodde skulle bli lätt som en plätt har defintitvt krävt mer jobb än jag trott. Men nu med ID kortet som är som den sista pusselbiten kan vi anmäla oss till vårdcentralen, doktorer, få medicin, bankkonto och kort, skriva över lån och skriva över den nya lägenheten i våra namn. För inget av det är möjligt när man inte är registrerad i Sverige med ID kort. Vi är så himla nära någon slags vardagsliv nu. Jag menar det blir väl kanske aldrig något svensson liv med de jobben vi har. Men om bara två veckor flyttar vi in i nya lägenheten och då känns det som om allt kommer falla på plats!

August 26, 2018No Comments

Slow Days and Sunday Pancakes

We too have days where not much happens. Today was one of those days. My family brought Milo back to Lund yesterday (we can't bring him to the friends we're staying with next month as they have two cats) and it's so quiet and empty here now. Not that he's a loud one, he doesn't even bark. But he's smacking when you scratch him behind the ears and he lets our deep sighs every now and then from the pile of blankets he's cuddled up in. Comfort sounds that belong to our everyday lives now. The kind we miss.

My highlight today were probably this mornings Sunday pancakes. So good and luxurious with a little bit of Nutella on top. The rest of the day was slow. I sorted all the clothes I brought here to put away the 'I would prefer to go naked as it's 35 degrees' summer clothes to make sure all my cosy fall sweaters fit in the bag I bring to Stockholm. After that I sorted some finance stuff for my company, starting an AB (Swedish form of LLC/GmbH/similar) is not something done just like that. I was a nice day in the end, even though a bit empty and quiet. Tomorrow we're off to Helsingborg for a couple of errands. I finally got the confirmation that I'm registered as living and paying taxes in Sweden again so that I can get a swedish phone contract and a few other things. Living in Sweden without a Swedish ID number is very limiting. And even if you have one like I've always had, you are still very restricted when you're not registered as living here. I'm relieved it's done and I can get down to business with all the practial things of moving back!

Även vi har dagar då det inte händer så mycket. Idag var en sån dag. Milo åkte med min familj tillbaka till Lund igår (vi kan inte ha honom hos vännerna vi bor hos nästa månad då de har katter) och här är så tyst och tomt nu. Inte för att han gör så mycket ljud ifrån sig, skäller inte ens, men han smackar när man kliar honom bakom öronen och han suckar djupt då och då när han ligger ihoprullad i en hög med filtar på soffan. Sånadär bekvämhetsljud som liksom hör till vår vardag nu. Sånna som saknas.

Min highlight från dagen får nog bli morgonens söndagspannkakor. Så himla gott och lyxigt till frukost med en klick Nutella på. Resten av dagen gick i sakta mak. Jag sorterade alla mina kläder för att packa undan 'jag vill helst gå naken det är ju 35 grader varmt' sommarkläderna och se till att alla mysiga hösttröjor får plats i resväskan jag tar med till Stockholm. Sen fixade jag lite mer med finanserna till mitt företag, det där med att sätta upp ett aktiebolag är inte nått man gör på en kvart liksom. Bra dag ändå, om än lite tom och tyst. Imorgon bär det av till Helsingborg för en del ärenden. Jag har äntligen fått beskedet att jag är skriven i Sverige igen så jag kan skaffa nytt mobilabonnemang och sådär. Man är rätt handikappad utan ett personnummer i Sverige alltså, och även om man har ett personnummer som jag ju haft hela tiden är man väldigt låst när man inte är skriven och folkbokförd i Sverige. Verkligen skönt att det är klart så jag kan ta tag i allt det praktiska!

August 17, 2018No Comments

When the Swedish feels off

It's raining outside. Again. I'm reading a new book and Milo is sleeping. Every now and then we both let out deep sighs. Our family is incomplete without Patrick here. He's still in Paris for work. But despite missing him we have it good here. A cozy afternoon with lit candles and some sort of make believe fall outside the window.

I felt like I ran out of internet earlier today. You know that feeling when you've read every page three times and there's nothing new to catch your interest. That's usually a good time for a new book. Made the trip to the local ICA where I ended up with this book in Swedish after realising they didn't have a single english book for sale. I've read a couple of chapters and it seems ok but after years of only reading books in english the Swedish feels off. I catch myself translating the sentences to english quietly to myself. Pretty weird feeling. But I guess it happens with the life I've lived. I spoke only english with my friends in Germany, spoke only english at work and with Patrick. My Swedish was limited to a phone call here and there and text-messages with friends and family back in Sweden. Four years have made my mind shift and I now think in English, not Swedish. I wonder how long it will be before that changes, if it even will. I will continue to have a large part english speaking clients and continue to talk english with Patrick.

Time to return to the book again. I will give it a chance, even if the Swedish feels off.

Det regnar ute. Igen. Jag läser en ny bok och Milo sover. Båda suckar vi djupt lite då och då. Familjen är liksom inte komplett utan Patrick som fortfarande är i Paris på jobb. Men trots saknaden är det rätt mysigt att sitta här, med ett tänt ljus och någon slags låssashöst utanför fönstret. 

Kände att jag behövde underhålla mig med något idag och ibland är det som om "internet tagit slut" och det känns som om man läst varenda sida tre gånger. Då brukar det vara dags för en bok. Tog en sväng till den lokala ICAn och där var utbudet på engelska böcker obefintligt så det fick bli den här. Har läst ett par kapitel, den verkar bra men efter år av att bara ha läst engelska böcker känns det bakvänt att läsa på svenska. Jag kommer på mig själv med att översätta alla meningar till engelska tyst för mig själv. Tokigt ändå. Men det blir väl lätt så. Jag pratade bara engelska med mina vänner i Tyskland, bara engelska på jobbet och jag och Patrick pratar bara engelska med varandra. Svenskan har varit begränsad till ett och annat telefonsamtal och några sms här och där till familj och vänner i Sverige. Fyra år har gjort att jag numera tänker på engelska, inte på svenska. Undrar hur lång tid det tar innan det går tillbaka, om det ens gör det. Kommer ju fortsatt ha större delen engelskspråkiga kunder och fortsätta prata engelska med Patrick. 

Nu ska jag återgå till boken igen. Ge den en chans, även om svenskan känns konstig.

August 4, 2018No Comments

First day in Sweden

And the first day in Sweden is over. And what a day. Slept long as we didn't get to bed until 3am and woke to prettiest of lights though the white curtains. A late and slow breakfast in the garden and then down to the sea with two happy dogs running in circles. Back to the house for dinner and then down to the sea again to enjoy the sunset like only Swedish west coast sunsets can be. A beautiful first day even though we haven't really realised that we've moved. It just feels like we're on vacation. It will probably take a while, we're guessing mid november, before we realise that we live in Sweden now.

We're making a one month pit stop at my parents summer house as we both have vacation and no access to our new apartment before October 1st. I'm glad. The sea makes me calm and happy.

Så var första dagen i Sverige slut. Och vilken dag sen. Tog sovmorgon då vi inte kom i säng förrän tre på natten och vaknade till finaste ljuset och en svag bris i de vita gardinerna. Sen och långsam frukost i trädgården och sen ner till havet med två vovvar i släptåg. Tillbaks upp till huset för att äta middag och sen ner till havet igen för att njuta av solnedgången så som den bara är på västkusten. En fin första dag även om vi nog inte riktigt förstått och landat i det här med flytten än. Det känns ju bara som om att vi är på semester liksom. Det kommer nog ta ett tag, vi gissar på kanske mitten av november, innan vi på riktigt förstått att vi bor i Sverige nu.

Vi har en månads semester nu och planerar att spendera merparten här i föräldrarnas sommarstuga på västkusten då vi inte får tillträde till nya lägenheten förrän i oktober. Jag är nöjd. Havet gör mig lugn och lycklig. 

 

August 1, 2018No Comments

A tribute to our Cologne Apartment

Boxes. Boxes everywhere. Life is all about boxes right now. 72 of them to be exact. How we managed to fit that into our 36m2 studio apartment is still a mystery to me. But we did and in truth it worked great for a year. I will miss this place for sure even though I am so excited for our new place in Stockholm. So here goes, a little tribute post to our tiny but amazing Cologne apartment, it is after all the place we spent our first year together.

Flyttkartonger. Flyttkartonger överallt. Livet handlar i princip uteslutande om flyttlådor just nu. 72 st för att vara exakt. Hur allt det fick plats i vår lilla etta på 36m2 är ett mysterium. Men det gjorde det och det har ändå fungerat fantastiskt det senaste året. Jag kommer definitivt sakna detta stället, även om jag ser fram emot vår nya lägenhet i Stockholm. Så jag tänkte att vi kör på ett litet hyllningsinlägg till vår pyttelilla men underbara lägenhet i Köln, stället vi spenderade vårt första år ihop.

July 24, 2018No Comments

A day of lasts

Today has truly been a day of lasts. Last time taking the tram to Von-Sparr-Strasse. Last time in the office of my employer. Last time Milo got to run around like crazy on the office floor. Last time seeing a lot of friendly faces that I will truly miss. Sad. Although I thought it would be harder. I think by now I'm just so excited for what is to come that it was ok in the end. This just means that I'm one step closer to achieving so many of my dreams. I can't believe the moving truck comes in less than two weeks!

It's crazy warm in Germany at the moment. 35 degrees for the rest of the week. Which means tomorrow we're on a mission to find a good beach where you can swim. Last weekend we found a great beach but sadly at the river where the current is too strong for it to be safe to swim. But a little bit of escaping and a little bit of box-packing-procrastination is definitely in order or we'll all go crazy.

Idag har varit en dag med många sista. Sista gången på spårvagnen till Von-Sparr-Strasse. Sista gången på kontoret för företaget jag jobbar för. Sista gången Milo fick gå bananas och springa runt i cirklar på kontorsgolvet. Sista gången jag fick se många vänliga ansikten som jag verkligen kommer sakna. Sorgligt. Men jag trodde nog ändå att det skulle vara svårare. Nu är jag nog bara så spänd och förväntansfull inför allt som komma skall att jag mest är lycklig hela tiden. Detta betyder ju bara att jag är ett steg närmre att så många av mina drömmar slår in. Svårt att förstå att flyttbilen kommer om mindre än två veckor!

Det är galet varmt i Tyskland just nu. 35 grader veckan ut. Vilket innebär att morgondagens uppgift blir att hitta en bra strand där man kan bada. Förra helgen hittade vi en perfekt strand men tyvärr vid floden där strömmen är för stark för att det ska va säkert att bada. Så imorgon flyr vi undan pack-manin och gömmer oss på en strand någonstans. 

Three quick ones from my phone - last weekends beach chill and the cute balloon my colleagues put in my office as a "Goodbye party for Milo"!

July 23, 2018No Comments

The start of something new

Wow. How do I even begin to summarize this spring and summer? It's been an emotional roller coaster for sure but the outcome... it's like all the stars are aligning. So what happened?

Well. Patrick got an interview for a really cool job. One that would mean moving to Sweden. We kind of laughed and cried at the same time, was this even real? And then just a few weeks later, he got another one. Also in Sweden. Now there where two amazing opportunities to move back to my home country, a chance to start the life we'd secretly been dreaming about for a while. Feelings of happiness and excitement where mixed with worry and anxiety. Was it too good to be true?

Meanwhile I arranged and completed a full day in a rental studio here in Cologne to build my portrait portfolio. I prepared for it for 3 months and I'm so happy with the results! I even got 24 of the images judged by professional award judges and scored high marks. This gave me the little boost I needed to know that I was heading in the right direction. I've been missing having a portrait studio for a while now and it is time.

 

Wow. Vet inte ens var jag ska börja. Denna vår och sommar. Det har varit en galen känslomässig berg-o-dalbana men resultatet... alla mina drömmar slår in! Så ni undrar väl säkert vad som hänt.

Patrick gick på en jobbintervju för ett riktigt häftigt jobb. Ett jobb som skulle innebära en flytt till Sverige. Vi grät och skrattade om vartannat och frågade varandra gång på gång om detta verkligen var på riktigt? Och så bara några veckor senare, fick han gå på ytterligare en intervju för ett annat företag. Även detta i Sverige. Nu fanns det helt plötsligt två fantastiska möjligheter att flytta tillbaka till mitt hemland med en chans att starta de livet vi liksom drömt om lite i hemlighet. Jag var ett nervöst monster, överlycklig och förväntansfull men så himla orolig och ångestfylld. Tänkte att det var för bra för att vara sant.

Under tiden arrangerade och genomförde jag en full dag med portfoliofotograferingar i en hyrstudio här i Köln. Jag jobbade varje kväll i tre månader för att förbereda fotograferingen och jag är så otroligt nöjd med resultatet! Jag skickade till och med in 24 av bilderna för bedömning av professionella domare och fick höga betyg. Detta gav mig verkligen den där lilla extra boosten jag behövde för att känna att jag är på rätt väg. Jag har saknat att ha porträtt studio en längre tid nu och nu är tiden inne.

Photos from our last evening in Venice earlier this year. 

In a wild blur of travels and emotions and life, Patrick accepted a job in Stockholm and we decided to move. We are moving to Stockholm! So while on a business trip in Brazil I browsed apartments and booked viewings with realtors. The day after I landed back in Germany we flew to Sweden and the same evening we signed for our favorite apartment. It still feels unreal that we bought a beautiful apartment in Stockholm. An apartment with space for a studio corner for my portrait photography.

So while it's been awfully quiet here, I've been trying to process the fact that as of September 1st we are moving to Stockholm. After 4 amazing years in Germany I get to go back to the city where most of my Friends live and the city that feel the most like home. And with me I get to take the most amazing guy I've ever met. Trust me I've been pinching my arm once or twice over this!

I hope you're ready to come a long for a crazy ride. Moving trucks, a bit of vacation as we will be "in between homes" two weeks from now, and then moving in, decorating an apartment 3 times the size of the current one and adjusting to life back in Sweden. I can't wait!

 

I ett vilt kaos av resor och känslor och livet i stort tackade Patrick ja till ett jobb i Stockholm och vi bestämde oss för att flytta. Till Stockholm! Så från ett skakigt hotellwifi i Brasilien spanade jag in hemnet och bokade möten med mäklare. Dagen efter jag landade i Tyskland tog vi flyget till Sverige och samma kväll skrev vi på för vår favoritlägenhet. Det känns fortfarande helt overkligt att vi nu äger en vacker lägenhet i Stockholm. En lägenhet som har plats för en liten studiohörna för mina porträtt.

Så medan det varit otroligt tyst här har jag försökt bearbeta faktumet att från och med första September bor vi i Stockholm. Efter fyra helt otroliga år i Tyskland får jag flytta tillbaka till staden där de flesta av mina vänner bor. Staden som känns mest som hemma. Och med mig får jag den finaste killen jag någonsin träffat. Tror ni jag nypt mig i armen ett par gånger över detta eller?

Jag hoppas ni är redo för ett äventyr. De närmsta månaderna blir ett virrvarr av flyttbilar, semester äventyr (vi är lite "mellan lägenheter" från och med augusti), inflytt,  lägenhetsinredning och så justeringen till livet tillbaks i Sverige. Åh vad jag längtar!