Today we drove down to Skåne and my parents and sister. Nico finally, at five weeks old, got to see his grand parents and aunt.
Driving 7 hours with a 5 week old baby? No problem apparently. Just like his mom he falls asleep the second you leave the driveway, haha. He only woke up when the car stopped. Now we're in Lund for a week to just hang out with my family and get to know each other.
And then it was time again, for a now yearly tradition, the Christmas Market in Mainz. We had all our favorit Christmas Market food and tried some new stuff as well. We walked in an out of the little huts and found two new additions for our Christmas tree. I must admit a little dampened by the lingering flu (I also ended up making Patrick sick sadly) but we tried to make the most of it. And I'd say we're both dead set on coming back next year!
Och så var det dags igen, för den nu årlig traditionen, julmarknaden in Mainz. Vi åt alla våra julmarknadsfavoriter och testade även lite nya saker. Vi promenerade i sakta mak in och ut ut de små stugorna och hittade två nya hängen till vår julgran. Jag måste nog erkänna att det var lite kämpigt på grund av influensan som inte riktigt ville släppa greppet (råkade också smitta Patrick tyvärr) men vi försökte göra det bästa av situationen. Och vi är båda helt hundra på att vi åker tillbaka nästa år!
I could have had my morning coffee liks this, calm and rested with a nice magazine. Instead I'm fighting the flu, stuck in our hotel room in Lisbon. I've barely set foot outside our room and sightseeing is sadly not an option. Such sad timing... Instead I'm wrapping my self in double blankets and trying to slowly get some work done. Stay strong!
Såhär kunder jag börjat mig dag, lugn och utvilad med en mysig tidning. Istället kämpar jag mot influensan, fast på hotellrummet här i Lissabon. Jag har knappt lämnat rummet och någon sightseeing är inte att tala om. Så himla dålig timing... Istället snurrar jag in mig i dubbla täcken och försöker att långsamt beta av lite jobb. Kämpa på!
On the train going home but I'm not staying long. Less than 24h in fact. Just enough to get home, do one machine of laundry, repack my bag, load the car full of Christmas presents to our family and quick visit at the doctor and then off we go. We're driving to Lund to drop off the car and all the presents at my parents house and then on Wednesday we fly to Lisbon. Patrick is working an event there and I'll do my work from the hotel room and then hopefully there will be a little time for exploring. Lisbon looks like such a beautiful city! So very very soon we're trading the cold winter days for 17 degrees and sunny Portugal.
På tåget på väg hem och vänder. Inte ens ett dygn stannar jag. Bara precis tillräckligt för att hinna med en maskin tvätt, packa om min resväska, fylla bilen med julklappar till familjen och så en snabbvisit hos doktorn och sen åker vi igen. Vi kör ner bilen till Lund och lämnar av alla julklappar innan vi flyger till Lissabon på onsdag. Patrick jobbar ett event där och jag hänger på och jobbar från hotellrummet. Kanske kanske kanske finns det lite tid för att utforska Lissabon, staden ser så himla fin ut på bilderna jag sett. Så väldigt väldigt snart byter vi kalla vinterdagar mot soliga 17 grader i Portugal.
On Monday we arrived in the windy city and dove straight into work. It's been non stop work ever since, and frankly not much drive to go out in the windy rain. But this morning was still and although cloudy not rainy. So I braved the cold and went for a little morning walk before work. Chicago is beautiful and I wish I had more time and the weather was better, then this post would've been three times as long haha.
I didn't last more than an hour in the cold but a quick tour through Millennium Park, the famous bean and a quick snap of our hotel and at least I've seen more than the four walls of my hotel room and the tournament area in the basement of the hotel.
I måndags landade vi i "The Windy City" och började jobba direkt. Det har varit non stop jobb sen dess och inte mycket till lust att gå ut när regnet öst ner utanför fönstret. Men imorse var det stilla och även om det var molnigt var det i alla fall uppehåll. Så jag trotsade kylan och gick på en liten morgonpromenad innan jobbet. Chicago är en så himla vacker stad med massor att se och jag önskar att jag hade haft mer tid och att vädret varit bättre, då hade detta inlägget varit tre gånger så långt haha.
Jag klarade inte mer än en timme ute i kylan men en snabb sväng genom Millennium Park, den berömda bönan och en snabb bild av vårt hotell och jag har i alla fall sett mer än de fyra väggarna i mitt hotellrum och turneringsområdet i hotellets källare.
Sometimes you just have to sneak a way for a short moment and do a sunset photoshoot with a good friend. Working in arenas is different. If you compare it to a normal office you would work 9-5 in a room with windows and constantly be aware of the daylight and have a feeling for what time of day it is. When we work in arenas we can spend 10-14h in a room or hall with no windows and no idea if it's night or day outside or how much time actually passed. As with everything this has it's pros and cons. The big pro being that you do not get affected by it getting dark outside and don't get a dip in energy because your body thinks it's bedtime. The big con is that you also do not get a kick from the sunlight and you're constantly a little bit lower on energy than if spending time in daylight. So a break like this one, 30 minutes on the rooftop during sunset with a view of all of Anaheim, does wonders!
A huge shoutout to the amazing Marie who's always up for my photoshoot ideas and who acts like an equal partner putting equal energy into making the images look stunning. Thank you my darling!
Ibland är allt som behövs att smita iväg en liten stund för en fotografering i solnedgången med en fin vän. Att jobba i arenor är rätt speciellt om man jämför med ett vanligt kontor där du jobbar 9-17 i ett rum med fönster där du konstant är påverkad av dagsljuset och har en känsla för vilken tid på dagen det är. När vi jobbar i arenor kan vi spendera 10-14 timmar i ett rum eller en hall utan fönster och utan någon aning om det är dag eller natt ute eller hur mycket tid som passerat. Som med allt annat finns det för och nackdelar. Den stora fördelen är att man inte påverkas av att det blir mörkt ute och inte får energi dippen man normalt får när kroppen tycker att "det är mörkt och dags att sova". Den stora nackdelen är i sin tur att man inte får någon kick från dagsljuset och är i ett konstant länge med lite lägre energi än man har ute i dagsljus. Så en liten paus som denna, 30 minuter på taket i solnedgången med en utsikt över hela Anaheim, gör underverk!
Ett stort tack till Marie som alltid är med på mina fotoidéer och som liksom bryr sig på samma nivå som jag gör. Vi lägger lika mycket energi och bilderna blir alltid toppen. Tack fina vän!
A little bit of a different summary post as this month was so chaotic in the beginning and I had to pause the blog for a bit. This was the month that we finally, after months of waiting, got access to our very own apartment. Mattias and Patrick surprised moved in all of our boxes and Patrick picked me up at the airport at 3 in the morning on October 2nd. I thought we were driving to Mattias place where we had been staying for the past month but we drove straight to our new place. The feeling when he opened the door to our new life together was indescribable. I felt complete, warm and happy, and so much more.
En lite annorlunda summering av förra månaden då det var så kaosigt till en början att jag var tvungen att pausa bloggen ett tag. Oktober va månaden då vi äntligen, efter en evighet av väntan, fick tillträde till vår nya alldeles egna lägenhet. Mattias och Patrick överraskningsflyttade alla flyttkartonger och vår säng till lägenheten den 1e och sen hämtade Patrick mig på flygplatsen 3 på morgonen den 2a oktober. Jag trodde att vi skulle till Mattias hus där vi bott föregående månad men vi körde direkt till den nya lägenheten. Känslan när Patrick öppnade dörren till vårt nya liv ihop var obeskrivlig. En känsla av värme och lycka, av att bli hel, och så mycket mer.
What followed was 3 weeks of painting chaos, box chaos, fixing chaos and about a million and one trips to IKEA, Ellos Home, Zara Home, Granit and a few other favorit shops. And then we had one little day. One day that was just for us, where we could fully realise that "we live here now". And then the packing chaos began. I had to pack for 3 weeks in the US and Patrick for a week in Hamburg followed by a week in Copenhagen.
Det som följde var 3 veckors målarkoas, flyttlådekaos och fixkaos och sisådär en million vändor till IKEA, Ellos Home, Zara Home, Granit och ett par andra av våra favorit affärer. Och så kom vi till en endaste liten dag. En dag utan kaos som va bara för oss. En dag då vi på riktigt kunde känna att "vi bor här nu". Underbart! Och sen började packkoaset. Jag behövde packa för 3 veckor i USA och Patrick för en vecka i Hamburg följt av en vecka i Köpenhamn.
In the US I worked and worked and worked. I had ramen with friends and I found a new stretching routine for after work.
I USA var det jobb, jobb och mer jobb. Jag åt Ramen med vänner på vårt stammisställe och hittade en ny stretching rutin att köra efter jobbkvällar.
On one of our half days off we went to Newport and walked along the beach. This was enough to completely reset and ground me. To make me feel alive and find joy in what I do after a pretty rough first week in the US.
Under en av våra lediga eftermiddagar åkte vi till Newport och gick längs med stranden. Detta va tillräckligt för att hel återställa mig och för att landa med båda fötterna på jorden igen. Det fick mig att känna mig levande och att hitta glädje i det jag gör efter en rätt tuff första vecka i USA.
And that was my October. The start of something new but with so little downtime it was hard to actually take it in. I can't wait for what november will bring! Screw fall depression, I'm longing for cozy afternoons with blankets, books, lit candles, chunky sweaters and hot chocolate!
Och det var oktober det. Början på något nytt men med så lite tid att reflektera att det va svårt att ta in allt. Jag är så peppad på november och allt det har att erbjuda! Höstdepressionen kan slänga sig i väggen. Jag längtar efter mysiga eftermiddagar med filtar, böcker, tända ljus, tjocka stickade tröjor och varm choklad!
An afternoon at the beach, dipping my feet in the ocean, listening to the waves and feeling the sun on my face. Instantly i feel calm and at peace. Few things beat time at the ocean, no matter the weather, it makes me feel alive. They're not many but the few minutes we get to actually experience the city we're in during all these travels are priceless. I'm so thankful for the job I have and for the power I've found in myself to work towards one goal and make my dream come true.
Today we're setting up in the arena to make sure everything is in order before the main event on Friday. And while we do that, here're a few phone shots from the beach.
En eftermiddag på stranden, med fötterna i havet, solen i ansiktet och till ljudet av vågorna som rullar in. Direkt känner jag mig lugn och fridfull. Få saker slår tid tillbringad vid havet, oavsett väder får det mig alltid att känna mig lite mer levande. De är inte många men minuterna vi faktiskt får uppleva städerna vi besöker under alla dessa resor är ovärderliga. Jag är så tacksam för mitt jobb och för kraften jag hittat inom mig. Att jobba mot ett mål och få mina drömmar att slå in.
Idag riggar vi allt i arenan inför huvudeventet på fredag. Och medan vi gör det tänkte jag bjuda på några mobilbilder från stranden.
To make it through my quite physical work at events I've made it a habit to do a 30 minute stretch routine at the end of each day. I can't recommend this enough! My back pain is basically gone and I feel so much better when I take the time to do it. I've found a routine that's easy to do in bed, no need for yoga matts and fancy equipment and that suits me perfectly with all the travels and hotels.
Today I ended my stretches to the beautiful sunset. I love LA light, it has something magical. A perfect way to end the last evening in Burbank! Tomorrow we transfer to Anaheim.
För att orka med mitt ganska fysiska eventjobb har jag sett till att göra 30 minuter stretch varje kväll till en vana. Jag kan inte nog rekommendera detta! Mina ryggsmärtor är i princip helt borta och jag mår så mycket bättre de dagarna jag faktiskt tar mig tid att stretcha. Jag har hittat en enkel rutin som jag kan göra i sängen så jag inte behöver någon yoga matta eller annan flashig utrustning och det passar perfekt med tanke på alla resor och hotell.
Idag avslutade jag mina stretchövningar till en underbar solnedgång. Jag älskar LAs ljus, det är något helt magiskt över det. Ett perfekt sätt att avsluta sista kvällen i Burbank! Imorgon flyttar vi över till Anaheim.
Being swamped with work, early call times and jetlag are eating up most of my time and energy but yesterday we finally made it out of the arena, out of the hotel, out of the studio and to a nice restaurant. Love this Ramen chain, always great and a tradition to visit by now. Just quickly wanted to stop by and say "hi, I'm still alive, here are a few phone photos!", now back to work!
När man nästan drunknar i jobb, har super tidiga call times och jetlag så det räcker och blir över finns det inte mycket energi över till annat men igår lyckades vi äntligen ta oss utanför arenan, utanför hotellet, utanför TV studion. Älskar denna Ramen restaurangen, en tradition att besöka vid det här laget. Ville bara snabbt in och säga "hej, jag lever, här kommer några mobilbilder!", nu blir det mer jobb!
