Another workday on the porch of the beach house. It almost an almost magical feeling. All the tourists left now. Especially during the weekdays it all empty and quiet. The only sounds are the birds chirping in the tree me and my sister used to climb as kids, the distant hum of the sea and the slow ticking as the sun heats up the tin roof. From this little marble table I feel like I could move mountains.
Ännu en jobbdag från verandan på sommarhuset. Det är en nästan magisk känsla att sitta här. Alla turisterna har åkt hem nu. Framförallt under veckorna märks det hur tyst och lugnt det är. De enda ljuden som hörs är fåglarna som kvittrar från trädet jag och min syster brukade klättra i när vi va mindre, det avlägsna suset från havet och de långsamma knäppningarna när solen värmer upp plåttaket. Från detta lilla marmorbordet känns det som om att jag kan åstadkomma underverk.
No Comments