December 16, 2018No Comments

Mainz Sunsets

We finally made it to Patricks parents, just in time to watch the beautiful sunset over the fields outside their house. It seems flying in December is always crazy and this one was no different. We had to wait for our bags for 2,5h at the airport (they arrived on the same plane as us) because "there was so much snow". Let's just say we didn't exactly agree with their comments but all is good in the end, we got our bags and made it to the house by the fields.

We both chose to work from here this coming week to get to spend some extra time with Patricks family. Even though we work all day it's still great to get the evening and dinners and a breakfast or two together. And the big fluff on the photo here, Zippo, making up for how much I miss the little fluff at home.

Äntligen hemma hos Patricks föräldrar igen, i tid för att se solen gå ner bakom de vackra fälten utanför deras hus. Det verkar som om det där med att fluga i december alltid är förenat med kaos och denna gången var inget undantag. Vi fick vänta i 2.5 timme på flygplatsen innan vi fick våra väskor (väskor som kom med samma plan som oss) för att det "var så mycket snö". Vi kan väl sammanfatta det hela med att vi inte riktigt höll med om att de 3 flingorna på marken va "mycket snö" men allt slutade ju väl ändå, vi fick våra väskor och åkte till huset vid fälten. 

Vi valde båda att jobba härifrån nästa vecka för att kunna spendera lite extra tid med Patricks familj. Även om vi jobbar hela dagarna är det ändå så mysigt med kvällar och middagar och en och annan frukost ihop. Och så stora fluffet på bilden här nere, Zippo, som i alla fall hjälper lite med saknaden av lillfluffet hemma. 

November 3, 2018No Comments

Sunset Rooftops

Sometimes you just have to sneak a way for a short moment and do a sunset photoshoot with a good friend. Working in arenas is different. If you compare it to a normal office you would work 9-5 in a room with windows and constantly be aware of the daylight and have a feeling for what time of day it is. When we work in arenas we can spend 10-14h in a room or hall with no windows and no idea if it's night or day outside or how much time actually passed. As with everything this has it's pros and cons. The big pro being that you do not get affected by it getting dark outside and don't get a dip in energy because your body thinks it's bedtime. The big con is that you also do not get a kick from the sunlight and you're constantly a little bit lower on energy than if spending time in daylight. So a break like this one, 30 minutes on the rooftop during sunset with a view of all of Anaheim, does wonders!

A huge shoutout to the amazing Marie who's always up for my photoshoot ideas and who acts like an equal partner putting equal energy into making the images look stunning. Thank you my darling!

Ibland är allt som behövs att smita iväg en liten stund för en fotografering i solnedgången med en fin vän. Att jobba i arenor är rätt speciellt om man jämför med ett vanligt kontor där du jobbar 9-17 i ett rum med fönster där du konstant är påverkad av dagsljuset och har en känsla för vilken tid på dagen det är. När vi jobbar i arenor kan vi spendera 10-14 timmar i ett rum eller en hall utan fönster och utan någon aning om det är dag eller natt ute eller hur mycket tid som passerat. Som med allt annat finns det för och nackdelar. Den stora fördelen är att man inte påverkas av att det blir mörkt ute och inte får energi dippen man normalt får när kroppen tycker att "det är mörkt och dags att sova". Den stora nackdelen är i sin tur att man inte får någon kick från dagsljuset och är i ett konstant länge med lite lägre energi än man har ute i dagsljus. Så en liten paus som denna, 30 minuter på taket i solnedgången med en utsikt över hela Anaheim, gör underverk!

Ett stort tack till Marie som alltid är med på mina fotoidéer och som liksom bryr sig på samma nivå som jag gör. Vi lägger lika mycket energi och bilderna blir alltid toppen. Tack fina vän!

September 2, 2018No Comments

Hello September

Tonight we had the perfect evening by the water. After we finished work we took the subway to city and walked over the bridge to statshuset. Found a bench and sat there and enjoyed the last sun of a typical sunny day during early fall. These are the kind of evenings I realise how much I've missed Stockholm.

It's already September which means that in less than a month we get access to our apartment! Hard to focus on any other countdown than this one, I'm so exited for this it's hard to put in words! September also means I start working full time for my own company (tomorrow to be exact) and all the exciting things are just gathering in a pile of awesomeness. I'm so ready to dig into work, to all my projects and all that this fall has to offer. I'm definitely welcoming September with open arms!

Ikväll hade vi en sån där perfekt kväll vid vattnet. Efter jobbet tog vi tunnelbanan till city och gick över bron till Stadshuset. Hittade en bänk och slog oss ner och bara satt där och njöt av solens sista strålar för dagen och slutet på en underbar sensommar/tidig höst kväll. Kvällar som denna får mig att inse hur mycket jag saknat Stockholm.

Helt plötsligt är det september och det innebär att det är mindre än en månad tills vi får flytta in i nya lägenheten! Svårt att fokusera på någon annan nedräkning, jag är så himla spänd och förväntansfull att det är svårt att sätta ord på det! September innebär även att jag börjar jobba heltid för mitt egna företag (imorgon för att va exakt) och alla spännande saker läggs i en enda stor hög av härligheter. Jag är så redo att börja jobba, ta tag i alla spännande projekt och allt annat som denna hösten har att erbjuda. Jag välkomnar definitivt september med öppna armar!

August 10, 2018No Comments

Collecting Sunsets

We're collecting sunsets. We walk down to the beach every evening and watch the sun dip into the sea. The fall feelings I mentioned earlier disapered again yesterday and the evening was beautiful. Dinner on the terrace and the na slow walk down to the water, just the two of us. And Milo of course. He's really following us everywhere. Like when I was balancing on the tree trunk and Patrick also jumped on it to take a few photos. All of the sudden Milo is standing next to me on the beam wondering what kind of strange game we're playing now.

We're taking the car to IKEA today (again haha) but more for real this time. The idea is to make the final decision on which couch to get for the new apartment (we're already 99% sure on which one we want), check for a TV bench and some other small things we need. We barely have any furniture as you can't fit much in a 36 square meter studio apartment. I'm so excited! I love interior design and this is one of my favorit projects for this fall.

We're expecting rain and thunder for over a week now, not something we're used to after this summer. So I'm extra glad we caught all those sunsets. This will be one of those posts we can look back on in the november darkness, to remember that there is hope of light and it's not gone forever.

Vi samlar solnedgångar. Varje kväll går vi ner till stranden och ser solen ta sitt kvällsbad. De där höstkänslorna jag nämnde tidigare, de var som bortblåste igår och kvällen var helt underbar. Middag på altanen och sen en långsam promenad ner till vattnet, bara vi två. Och så Milo såklart. Han ska verkligen vara med överallt. Som när jag balanserade på den där stocken och Patrick också hoppade upp på den och tog några bilder. Helt plötsligt står milo också på stocken och undrar vad det är för tokig lek vi leker nu.  

Idag blir det en tur till IKEA (igen haha) men mer på riktigt denna gången. Tanken är att vi ska välja soffa (vi är redan 99% säkra på vilken), kolla på TV möbel och lite annat smått och gott vi behöver i nya lägenheten. Vi har ju nästan inte några möbler då man inte får plats med så mycket i en etta på 36 kvadrat. Spännande! Jag älskar inredning så detta är ett av de höstprojekt vi har som jag ser mest fram emot. 

Det ska bli dåligt väder i över en vecka nu, regn och åska, inte något man är van vid efter den här sommaren. Så nu är jag extra glad över alla solnedgångar vi fångat. Detta blir ett sånt där inlägg vi kan se tillbaka på i Novembermörkret, så man minns att det finns hopp om ljuset och att det inte är borta för alltid.