November 8, 2018No Comments

A little bit of Chicago

On Monday we arrived in the windy city and dove straight into work. It's been non stop work ever since, and frankly not much drive to go out in the windy rain. But this morning was still and although cloudy not rainy. So I braved the cold and went for a little morning walk before work. Chicago is beautiful and I wish I had more time and the weather was better, then this post would've been three times as long haha.

I didn't last more than an hour in the cold but a quick tour through Millennium Park, the famous bean and a quick snap of our hotel and at least I've seen more than the four walls of my hotel room and the tournament area in the basement of the hotel.

I måndags landade vi i "The Windy City" och började jobba direkt. Det har varit non stop jobb sen dess och inte mycket till lust att gå ut när regnet öst ner utanför fönstret. Men imorse var det stilla och även om det var molnigt var det i alla fall uppehåll. Så jag trotsade kylan och gick på en liten morgonpromenad innan jobbet. Chicago är en så himla vacker stad med massor att se och jag önskar att jag hade haft mer tid och att vädret varit bättre, då hade detta inlägget varit tre gånger så långt haha. 

Jag klarade inte mer än en timme ute i kylan men en snabb sväng genom Millennium Park, den berömda bönan och en snabb bild av vårt hotell och jag har i alla fall sett mer än de fyra väggarna i mitt hotellrum och turneringsområdet i hotellets källare. 

November 3, 2018No Comments

Sunset Rooftops

Sometimes you just have to sneak a way for a short moment and do a sunset photoshoot with a good friend. Working in arenas is different. If you compare it to a normal office you would work 9-5 in a room with windows and constantly be aware of the daylight and have a feeling for what time of day it is. When we work in arenas we can spend 10-14h in a room or hall with no windows and no idea if it's night or day outside or how much time actually passed. As with everything this has it's pros and cons. The big pro being that you do not get affected by it getting dark outside and don't get a dip in energy because your body thinks it's bedtime. The big con is that you also do not get a kick from the sunlight and you're constantly a little bit lower on energy than if spending time in daylight. So a break like this one, 30 minutes on the rooftop during sunset with a view of all of Anaheim, does wonders!

A huge shoutout to the amazing Marie who's always up for my photoshoot ideas and who acts like an equal partner putting equal energy into making the images look stunning. Thank you my darling!

Ibland är allt som behövs att smita iväg en liten stund för en fotografering i solnedgången med en fin vän. Att jobba i arenor är rätt speciellt om man jämför med ett vanligt kontor där du jobbar 9-17 i ett rum med fönster där du konstant är påverkad av dagsljuset och har en känsla för vilken tid på dagen det är. När vi jobbar i arenor kan vi spendera 10-14 timmar i ett rum eller en hall utan fönster och utan någon aning om det är dag eller natt ute eller hur mycket tid som passerat. Som med allt annat finns det för och nackdelar. Den stora fördelen är att man inte påverkas av att det blir mörkt ute och inte får energi dippen man normalt får när kroppen tycker att "det är mörkt och dags att sova". Den stora nackdelen är i sin tur att man inte får någon kick från dagsljuset och är i ett konstant länge med lite lägre energi än man har ute i dagsljus. Så en liten paus som denna, 30 minuter på taket i solnedgången med en utsikt över hela Anaheim, gör underverk!

Ett stort tack till Marie som alltid är med på mina fotoidéer och som liksom bryr sig på samma nivå som jag gör. Vi lägger lika mycket energi och bilderna blir alltid toppen. Tack fina vän!

November 1, 2018No Comments

October Summary

A little bit of a different summary post as this month was so chaotic in the beginning and I had to pause the blog for a bit. This was the month that we finally, after months of waiting, got access to our very own apartment. Mattias and Patrick surprised moved in all of our boxes and Patrick picked me up at the airport at 3 in the morning on October 2nd. I thought we were driving to Mattias place where we had been staying for the past month but we drove straight to our new place. The feeling when he opened the door to our new life together was indescribable. I felt complete, warm and happy, and so much more.

En lite annorlunda summering av förra månaden då det var så kaosigt till en början att jag var tvungen att pausa bloggen ett tag. Oktober va månaden då vi äntligen, efter en evighet av väntan, fick tillträde till vår nya alldeles egna lägenhet. Mattias och Patrick överraskningsflyttade alla flyttkartonger och vår säng till lägenheten den 1e och sen hämtade Patrick mig på flygplatsen 3 på morgonen den 2a oktober. Jag trodde att vi skulle till Mattias hus där vi bott föregående månad men vi körde direkt till den nya lägenheten. Känslan när Patrick öppnade dörren till vårt nya liv ihop var obeskrivlig. En känsla av värme och lycka, av att bli hel, och så mycket mer. 

What followed was 3 weeks of painting chaos, box chaos, fixing chaos and about a million and one trips to IKEA, Ellos Home, Zara Home, Granit and a few other favorit shops. And then we had one little day. One day that was just for us, where we could fully realise that "we live here now". And then the packing chaos began. I had to pack for 3 weeks in the US and Patrick for a week in Hamburg followed by a week in Copenhagen.

Det som följde var 3 veckors målarkoas, flyttlådekaos och fixkaos och sisådär en million vändor till IKEA, Ellos Home, Zara Home, Granit och ett par andra av våra favorit affärer. Och så kom vi till en endaste liten dag. En dag utan kaos som va bara för oss. En dag då vi på riktigt kunde känna att "vi bor här nu". Underbart! Och sen började packkoaset. Jag behövde packa för 3 veckor i USA och Patrick för en vecka i Hamburg följt av en vecka i Köpenhamn.

In the US I worked and worked and worked. I had ramen with friends and I found a new stretching routine for after work.

I USA var det jobb, jobb och mer jobb. Jag åt Ramen med vänner på vårt stammisställe och hittade en ny stretching rutin att köra efter jobbkvällar. 

On one of our half days off we went to Newport and walked along the beach. This was enough to completely reset and ground me. To make me feel alive and find joy in what I do after a pretty rough first week in the US.

Under en av våra  lediga eftermiddagar åkte vi till Newport och gick längs med stranden. Detta va tillräckligt för att hel återställa mig och för att landa med båda fötterna på jorden igen. Det fick mig att känna mig levande och att hitta glädje i det jag gör efter en rätt tuff första vecka i USA.

And that was my October. The start of something new but with so little downtime it was hard to actually take it in. I can't wait for what november will bring! Screw fall depression, I'm longing for cozy afternoons with blankets, books, lit candles, chunky sweaters and hot chocolate!

Och det var oktober det. Början på något nytt men med så lite tid att reflektera att det va svårt att ta in allt. Jag är så peppad på november och allt det har att erbjuda! Höstdepressionen kan slänga sig i väggen. Jag längtar efter mysiga eftermiddagar med filtar, böcker, tända ljus, tjocka stickade tröjor och varm choklad!

October 31, 2018No Comments

An afternoon at Newport Beach

An afternoon at the beach, dipping my feet in the ocean, listening to the waves and feeling the sun on my face. Instantly i feel calm and at peace. Few things beat time at the ocean, no matter the weather, it makes me feel alive. They're not many but the few minutes we get to actually experience the city we're in during all these travels are priceless. I'm so thankful for the job I have and for the power I've found in myself to work towards one goal and make my dream come true.

Today we're setting up in the arena to make sure everything is in order before the main event on Friday. And while we do that, here're a few phone shots from the beach.

En eftermiddag på stranden, med fötterna i havet, solen i ansiktet och till ljudet av vågorna som rullar in. Direkt känner jag mig lugn och fridfull. Få saker slår tid tillbringad vid havet, oavsett väder får det mig alltid att känna mig lite mer levande. De är inte många men minuterna vi faktiskt får uppleva städerna vi besöker under alla dessa resor är ovärderliga. Jag är så tacksam för mitt jobb och för kraften jag hittat inom mig. Att jobba mot ett mål och få mina drömmar att slå in. 

Idag riggar vi allt i arenan inför huvudeventet på fredag. Och medan vi gör det tänkte jag bjuda på några mobilbilder från stranden. 

November 13, 2017No Comments

Arizona Roads

I'm not a sports person. Let's get that clear. One thing I am is an experience person. I find it so important to be open to the experiences life offer and to take it all in. We could've just stayed in and around LA for our vacation but when half the group is really into (American) Football and two teams they like happen to play in Phoenix, Arizona, then you go along for the ride!

The drive to Phoenix was long (over 400 miles), but ended up being the main attraction of the trip. None of us had experienced the American desert before and where all amazed by the nature. We had a great lunch at a typical "in the middle of nowhere" diner before continuing on Interstate 10. An incredible sunset greeted us as our car rolled into Arizona just in time for the game. The game was an experience it self, but more on that later!

Jag är ingen sportfantast, det har jag vetat länge. Vad jag däremot är är en "upplevelse person". Det är så otroligt viktigt att vara öppen för de upplevelser livet erbjuder och att uppleva det fullt ut. Vi kunde ha stannat i och kring LA under vår semester vecka men när halva gruppen älskar amerikansk fotboll och två lag de råkar gilla spelar mot varandra i Phoenix, Arizona, då hänger man på för upplevelsens skull!

Det blev en lång dag i bilen (över 65mil), men det gör inget när vägen ser ut som på bilderna nedan. Ingen av oss hade upplevt den amerikanska öknen tidigare och vi va verkligen inte besvikna. Vi åt lunch på en typisk "mitt i ingenstans" American Diner innan vi körde vidare längs med Interstate 10. En otrolig solnegång hälsade oss välkomna när vår bil rullade in i Arizona precis i tid för matchen. Matchen var en upplevelse även den, men mer om det en annan gång!

November 11, 2017No Comments

Santa Barbara Pier

Cloudy skies and somewhat chilly winds couldn't stop us from exploring California this week. We drove along the coast to Santa Barbara and had amazing Ice Cream at the ice cream place on the pier. And I like it. I don't need super sunny clear skies. I simply love the ocean and every second spent by it is like wrapping my soul in a big cozy blanket and letting it sip on hot chocolate.

There is so much to love. The reflection of the pier in the wet sand. The birds flying low over the waves. A warm hand to hold and calm sound of the ocean. And the ice cream. I don't care how cold it is when you visit, you must have the ice cream, it's so good!

En himmel täckt av moln och kyliga vindar var inte anledning nog att stanna hemma denna vecka. Det är ju inte varje dag man får semestra i Kalifornien! Vi körde upp längst kusten till Santa Barbara och åt super god glass på piren. Och jag älskade det. Jag behöver inte klarblå himmel och sol. Jag älskar helt enkelt havet och varje sekund jag spenderar på stranden är som att vira in själen i en stor varm filt och låta den långsamt smutta på varm choklad. 

Det finns så mycket att älska. Spegelbilden av piren i den våta sanden. Fåglarna som flyger lågt över vågorna. En varm hand att hålla och the lugna ljudet av havet. Och glassen. Det spelar ingen roll hur kallt det är när du åker dit, du bara måste prova glassen, galet god!

Awesome friends, awesome beach, awesome day!

Thanks for grabbing my camera and taking awesome shots of me and Patrick as always, Marie!

Underbara vänner, underbar strand, underbar dag!

Tack Marie för att du då och då tar min kamera och tar underbara bilder på mig och Patrick!

October 15, 2017No Comments

New York, New York

Last month we were back in the big apple! As always busy with work, but stubborn as we are, we managed to squeeze in some time for photo walks. Wandering around cities, just taking everything in, watching people and places, is something I really like. Although lately I've been feeling more of the 'pretty sunsets in small villages'-vibe, New York has it's own charm. As we'd already visited the city before (last year around the same time and a couple of times before that as well) we didn't go for any specific 'sights' but settled for a few walks and subway rides around Manhattan and Brooklyn (where we stayed for the event we worked at). I'll let the photos do the talking...

Förra månaden återvände vi till 'the big apple'! Som alltid väldigt upptagen med jobb, men envisa som vi är lyckades vi pressa in lite tid för ett par fotopromenader. Att vandra runt i städer och bara ta in allt runt omkring sig, människor och arkitektur och natur, är något jag verkligen gillar. Även om jag känt mer för fina solnedgångar i små byar på senaste tiden har New York ändå sin egen charm. Då vi redan besökt staden förut (förra året vid ungefär samma tid samt ett par gånger innan dess) valde vi att bara vandra runt och ta ett par tunnelbanefärder runt Manhattan och i Brooklyn (där vi bodde för eventet vi jobbade på) istället för att sikta in oss på de mest kända attraktionerna. Jag tänkte låta bilderna säga sitt...

World Trade Center New York
World Trade Center New York
New York
New York Door
Grand Central Station New York
New York Flat Iron Building
New York
New York Traveler
New York Night Blue hour
New York
New York Sunset Skyline Brooklyn Manhattan

And that was a warm New York in September, with t-shirt weather and pretty sunsets and people everywhere and pretty doors and sky scrapers every where. That and my favorite person. A pretty decent week if you ask me!

Och det där va ett varmt New York i September, med t-shirtväder och fina solnedgångar och människor överallt och fina portar och skyskrapor så långt ögat kan nå. Det och min favorit människa. En ganska bra vecka om ni frågar mig!